För elva år sedan idag dödades mina vänner Deah Barakat, Yusor Abu-Salha och Razan Abu-Salha i Chapel Hill i ett hatbrott. Jag tänker på dem hela tiden. Även om åren fortsätter att gå känns deras förlust aldrig längre borta. Vi drömde om att bilda familjer tillsammans, sida vid sida, och ibland, när jag ser på mina barn, blir jag förkrossad av sorg över att de aldrig kommer att få träffas. Mer än ett decennium senare tänker jag fortfarande på hur en persons handlingar tog död på tre liv på mindre än trettio sekunder. De var stora liv – fulla av kärlek till familj, vänner och gemenskap. Vi förlorade välsignelserna i de liv de levt. Vi förlorade all framtid som vi aldrig kommer att få dela med dem. De kan vara borta men deras ljus kommer aldrig att slockna. Vi kan fortfarande bygga den framtid vi föreställt oss för våra barn, som ett bevis på deras levande minne. Med kärlek, Nida 🧡