Jag var tjugoett år gammal den dagen, i mitt livs guldålder. Jag har många extravaganta förväntningar. Jag vill älska, jag vill äta, och jag vill förvandlas till ett halvt ljust och halvt mörkt moln på himlen på ett ögonblick. Senare lärde jag mig att livet är en långsam process av att bli sönderslagen, människor blir gamla dag för dag, och deras extravaganta förhoppningar försvinner dag för dag, och till slut blir de som en ko som blivit påkörd