Dilma Rousseff benådades, fick cirka 400 000 r$ i ersättning och fick även livstidslön utbetald av staten. Detta beror på att, enligt hennes egen ex-make, kapade de lastbilar, rånade banker och allt som är känt om exempel för PT och allierade. Samtidigt, i dagens Brasilien, riskerar en vanlig medborgare 14 års fängelse för att ha skrivit med läppstift på en staty. Detta är inte rättvisa. Detta är inte proportionalitet. Och mycket mindre demokrati. Idag, i den brasilianska diktaturen, förföljer de med pennor, överdrivna straff och exemplariska straff, som används för att skrämma och tysta. När staten belönar den ideologiska historien hos vissa och krossar den vanliga medborgaren för en handling blir det tydligt: Det handlar inte om att försvara demokratin, utan om att kontrollera vem som får tala och vem som måste förstöras. De kallar det Demokratiska Statens Lag. Men i praktiken upplever vi en diktatur av selektiva beslut.